Nu har vi Sveriges bästa priser på Budo Nord produkter 👇
De flesta system inser att i takt med att avståndet till motståndaren förändras så förändras även de tekniska aspekterna av striden och för det mesta kan man klassificera avståndet i tre kategorier. Varje avstånd har sin specifika stil och fotarbete. De flesta system fokusera på ett visst avstånd men tränar på allihopa.
Bra fotarbete är essentiellt för att kunna hantera olika avstånd. Eskrimans fotarbete beskrivs ofta i en triangel där två fötter står i varsin kant av triangel och förflyttning av en fot sker endast till den lediga kanten så att inga ben korsas någon gång under striden. Storleken och formen av triangeln anpassas till situationen men tanken bakom triangeln finns kvar.
Istället för att lära sig att försvara sig mot specifika stilar eller specifika slag har Eskriman fokuserat på att lära sig att försvara sig gentemot vinkeln som attacken kommer ifrån. Denna tanke bygger på att oavsett om attackeraren använder näven, kniv eller pinne så kommer vinkeln på attacken vara ungefär densamma.
Så istället har man namngett attackvinklarna eller helt enkelt bara numrerat dem. Eskrimas tekniker bygger på att båda utövarna är vältränade inom deras kampart och har väldigt mycket inbyggd försiktighet och antaganden om att varje attack kan gå fel. Attackerna går ut på att förstöra motståndarens förmåga att attackera istället för fokus på att skada denne. Därför går många attacker gentemot armar och händer för att få motståndaren att tappa vapnet.
Pananadiyak eller varianter på den stavningen står för sparkar inom Eskriman. Pananadiyak kan ses som läran om benmuskler, skelett och hur de sitter samman för att orsaka smärta eller för att slå dem ur led/bryta dem.
Mano Mano är tomhänt strid inom Eskrima. Termen översätts med händer eller hand till hand. Mano Mano inkluderar sparkar, slag, kast, lås och dumog eller grappling. Eskriman ser en tom hand som en annan form av vapnen, då kampsporten är direkt baserat på vapentekniker och inte på tom hand tränas framförallt Mano Mano på högre nivåer.
Drillar är ett vanligt sätt att träna och visa upp Eskrima där utövarna kan testa och utvecklas inom kampsporten utan att riskera allvarliga skador. En utövare utför en attack och den andre försvarar sig.
Den levande handen är den motsatta handen som håller i vapnet och syftar till att den handen ska arbeta aktivt för att attackera och försvara sig mot motståndaren. Detta är en stor skillnad gentemot till exempel fäktning där den tomma handen döljs och inte används. I Eskrima används den tomma handen för lås, fasthållningar, försvar, avbeväpning, slag och kontroll av motståndaren.
Doble Baston är det vanliga namnet för tekniker som involverar två pinnar. Det är viktigt att man lär sig hantera vapnen individuellt vilket lärs ut genom flertalet drillar. Doble Baston är för det mesta inte för nybörjare men ses som en av de viktigaste aspekterna av Eskriman.
De kinesiska och malayiska samhällena har tränat Eskrima tillsamman med kuntaw och silat i århundraden till den grad att många från andra länder tror allt haft sitt ursprung från Filippinerna. I västvärlden tränas Eskrima ofta i samband med andra kampsportssystem som Wing Chun. Detta har gjort att de ibland kan råda vissa oklarheter om skillnader mellan de olika stilarnas ursprung. På det stora hela kompletterar de olika kampsporterna varandra väldigt bra och tjänar på varandra.
Hitta din nya Eskrimaklubb med hjälp av klubbkartan
Ta mig till Klubbkartan
